knap·urt | knar·fugl |
subst.
[< Çknarre 2]
1) (formentlig) = (fuglen) engsnarre; jf. Brøndegaard.Fauna.II.113 [syn.: knarke·and, Ìknarre 3] Knaranden skreg derude i Kornet. *Thy (JPJac.SV.III.178). *MØJy.
2) = (fuglen) knarand, jf. Brøndegaard.Fauna.II.49. *Thy (Mardal.MO.92, med ill.).
knap·urt | knar·fugl |
| Sidens top | |