hænge·ølhæng´flæng

hænge·øret

adj.

[snarest < rigsmål; spor. i Vestjy og Østjy´M]

= slukøret; nedtrykt. han luskede af ¨ saa hængøret som en vaad Hund. KSkytte.PS.79.

hænge·ølhæng´flæng
Sidens top