gnadregnafle

gnadret

adj. _ med sideformen gnadrig. _ gna·rè $Børglum, $Hellum; *gnadrig Blich., Krist.Anholt.127; *gnadderig HBrøchner.ca.1810.

[< gnadre 2; spor. i Vends og Midtjy´Ø]

= gnaven, uomgængelig. Melsen.1811.

gnadregnafle
Sidens top