benserben·skaftet

ben·skaft

subst.

[< Ìben 2; spredt afhjemlet]

= benskæfte (på kniv). ¡nyj¶ ¡knyw· mæ ¡bjæn·ªskawt = nye knive med benskæfte. $Mandø.

benserben·skaftet
Sidens top